Den senaste tiden har massor hänt, inte minst på dagvården. Jag har nästan ingen till ingen ångest före, under och efter måltider – vilket är jätteskönt. Rösterna cirkulerar dock kvar i huvudet. Normalt sett så ska man egentligen kolla på vågen för att så småningom kunna förlika sig med vad där står. Men då jag aldrig haft ett problem med våg och siffrorna den visat så berättade jag för min kontaktperson att jag känner att jag är på väg att bli fixerad vid siffrorna, och att jag gärna skulle vilja slippa titta på vågen för att inte få ett till bekymmer nu när jag faktiskt går i behandlingen. Så vi har tillsammans kommit överens om att jag inte ska kolla på vågen vid vägningarna – och det är så skönt! Jag har ingen som helst aning om vad jag väger, och det är jätteskönt.
Matrutinerna har blivit bättre, men just nu är jag i en svacka och har dessutom varit sjuk i halsfluss och med en halsböld så maten har blivit lidande. Nu när jag faktiskt KAN äta igen, trots halsen, så är det så sjukt jobbigt att faktiskt ta tag i det och göra mat. Ingenting smakar gott och jag är inte sugen på något, även om magen skriker efter mat.
I fredags var jag och Emil och åt på restaurang – det var jättemysigt! Och supergod mat! Sedan gick vi och handlade godis på hemmakväll och begav oss hem till svärmor där vi såg film.
Idag, eller ja sedan gårdagskväll, har allt bara känts jobbigt och tungt. Precis allt. Har ingen lust med något, vill inget, tycker inget, känner inget. Bara helt likgiltig. Avstängd.. Det är påfrestande för allt och alla och jag hoppas att det vänder någon gång snart..
I fredags på restaurangen.
Linnsann - Mitt inre garnnystan 